Boktips / juni del 1

Nu när vi har sagt hejdå till Katrineholmarna som var här på kort-visit, och vi åkte segway och sånt så tänkte jag tipsa om två böcker som jag läste innan protus, och sen så ska ni få höra lite om de två jag läste under protus senare. 


"To begin with, you cannot possibly pick your friends, or else I never would have end up with Tiny Cooper."
- John Green & David Levithan, Will Grayson, Will Grayson

One cold night, in a most unlikely corner of Chicago, two teens - both named Will Grayson - are about to cross paths. As their worlds collide and intertwine, the Will Graysons find their lives going in new and unexpected directions, building toward romantic turns-of-heart and the epic production of history’s most fabulous high school musical.
 
Typ en utav de roligaste böckerna jag läst på länge! Min favoritperson är självklar Tiny, för vad han än gör gör han det alltid med sådan känsla, och sådan humor, att det alltid blir roligt, även när han kräks på toaletten av nervositet. John Green är min favoritförfattare, och tillsammans med David Levithan har han skapat en av mina favoritböcker. Will Grayson, Will Grayson är så udda, och så komisk, men samtidigt med en tung baktanke, om hur det är att växa upp, som tonåring, och som homosexuell (TINY!!!).
 

"I stop talking because I see in the outer reaches of the headlights the thing that will shortly kill me."
-John Green, Paper Towns
 
Quentin Jacobsen has spent a lifetime loving the magnificently adventurous Margo Roth Spiegelman from afar. So when she cracks open a window and climbs back into his life - dressed like a ninja and summoning him for an ingenious campaign of revenge - he follows.
After their all-nighter ends and a new day breaks, Q arrives at school to discover that Margo, always an enigma, has now become a mystery. But Q soon learns that there are clues - and they're for him. Urged down a disconnected path, the closer Q gets, the less Q sees the girl he thought he knew.
 
Paper Towns är en bok som behöver sträckläsas. Den är spännande, och man tror hela tiden att man ska få samma onda bråda död som i t.ex var är alaska? eller TFiOS och man blir lika lättad varje gång man inte hittar Margo död.
John Green är som sagt min favoritförfattare, och jag blir liksom bara mer och mer imponerad. Han har en lätthet med språket som får en att tro att det faktiskt inte är en medelålders man som har skrivit de här böckerna, utan det är faktiskt Q som har suttit och skrivit ner sin historia. 
Språket i hans böcker är inte på någon nivå svårläst, och det är lätt att förstå varför de har blivit en sådan succé. De är det här hemma också. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0