Små rester som påminner om att jag faktiskt sa hejdå till 31 personer jag inte träffat för två veckor sedan, och ändå gjorde det så ont i hjärtat när vi stod på strömkajen och kramades i oändlighet. 

 

--

 

Idag har jag promenerat, åkt in till stan och köpt en blomsterkrans (blev helt besatt av dem under Protus), en anteckningsbok och en vanlig bok. 

Nu vill jag sova, och klockan är bara 18. Hur ska det här sluta?